Det säger sig självt att inställningen hos norrmännen till Sverige och Sveriges sätt att tillåta permittenttrafiken – tågtransport av tyska soldater till och från Tyskland genom Sverige – var minst sagt negativ.

 Från Kornsjø i Norge till Trelleborg i Sverige gick i allmänhet ett tåg per dag och från Narvik till Trelleborg ett tåg per vecka. Senare fördubblades antalet tåg, som också gick via Helsingborg i Sverige. 

När denna helvetesmaskin fullständigt översköljde Norge med dödande, förstörelse av egendomar, orsakade brist på livsmedel och andra förnödenheter, förde med sig misstänksamhet och familjesplittring, när norrmännen som utsatts för detta såg hur de, som utförde dessa illdåd, fick transporteras genom Sverige, då blev det mörkt i deras sinne mot Sverige och svenskarna, som sitter djupt i den norska folksjälen.

Samtidigt som de flesta norrmän idag uttrycker sin aversion mot detta handlingssätt är man ganska snar att tillägga det positiva i hur Sverige och svenskarna i de flesta fall på ett storartat sätt tog emot alla de många flyktingarna från Norge. Vart skulle de annars ha tagit vägen, frågar de sig? 

När de sedan också fått vetskap om den omfattande hjälpen som svenskarna förmedlade och om underrättelseverksamhet och uppbyggandet av en hemlig norsk militärorganisation i Sverige blev det lite lättare.

Om man läser den hotfulla skrivelsen från Hitler och tänker på vad som skulle ha inträffat om Sverige inte tillåtit permittenttrafiken, den frågan kan väl ingen svara på. Det fanns ju också delade meningar i Sverige om saken. Tågtrafiken avbröts 1943. Något är det ändå i detta uppträdande från svensk sida, som man fortfarande har svårt att förstå.

Avslutning och sammanfattning

Som avslutning och sammanfattning på hela denna studie, som omfattar väckelserörelsens mobilisering i bön unionskrisåret 1905 och rörelsens nätverk mellan Norge och Sverige från mitten av 1800-talet och fram till och under ockupationstiden, är det en imponerande historisk andlig karta som framträder. 

Det går inte att fånga in alla dessa fantastiska människor och alla de betydelsefulla skeenden som träder fram. Det är bara att böja sig för erfarenheten, kunskapen, tron, bibelkunskapen, visheten, uthålligheten och uppoffringen hos alla dessa enastående personer, som andas livskraft och mod.

Det är nyttigt att sätta dem i kontrast till alla de personer som framträder i en mycket mörkare dager. Människor som visat upp hänsynslöshet, hat, en ondskans fanatiska fundamentalism, en råhet och ett maktmissbruk, som saknar motstycke, och som andas tomhet, mörker och död. 

Att ta fram siffror på alla de kanske upp till 50 millioner människor, som under andra världskriget mist sitt liv, blir så intetsägande och opersonligt. 

Väckelserörelsens gränsöverskridande betydelse under ockupationen i Norge hade en stark social prägel. Man förmedlade matpaket och hade insamlingar för ekonomiskt stöd osv. En stor del handlade om att ta emot och ordna för de norska flyktingarna och att försöka fylla de andliga behov och den längtan efter social gemenskap som fanns bland dem. 

Precis som bönen var en framkomlig väg 1905, vittnas det om att aldrig har man använt den möjligheten mer än under ockupationstiden. Det bads för alla dem som drabbades så hårt i kampen mot inkräktarna, och man visste också om att väckelsens folk i Sverige dagligen bad för Norge och norska folket.

Vi har också förstått att det fanns hemliga kontaktvägar för att förmedla hälsningar från församlingar och enskilda i Sverige till prövade vänner i Norge. Det ingav hopp och mod att leva vidare. 

I Norge hade man, under dessa fem ockupationsår, en klar förvissning om att tyskarna skulle komma att förlora kriget. En äldre församlingsmedlem i Halden berättade att hon hela tiden fick tillförlitliga informationsblad, som hemligt spreds bland folket, om hur världsläget var. 

Tyskarna skulle en dag bli tvingade att lämna Norge, frågan var bara när, och hur det skulle gå till. Det fanns hela tiden en underton av förtröstan och hopp. 

Smörgårdsbordet

Jag vill därför avsluta min framställning med att ta fram en berättelse om ett smörgårdsbord!

En äldre medlem i metodistmenigheten i Halden berättar att när ockupationen var över och alla främmande soldater hade lämnat landet, blev församlingens kör inbjuden att komma till metodistkyrkan i Bengtsfors i Sverige. Flera än de som var med i kören följde också med. 

Man åkte tåg, men fick byta till ett annat tåg i Bäckefors, där de skulle få vänta någon timme på att få åka vidare. Vännerna i Sverige hade då ordnat med ett stort smörgårdsbord! Vi trodde inte våra ögon. Ett smörgårdsbord fullt med god mat, det hade vi inte sett på länge. Vi blev överväldigade och åt med stor iver och tacksamhet. 

Och när vi sedan var tillsammans med våra svenska vänner i en gudstjänst, upplevde vi att det var som det alltid hade varit, när vi gästat den församlingen, en enda stor gemenskap och värme. Detsamma upplevde vi, när vi senare under året också gästade församlingen och vännerna i Strömstad. 

Är det inte vad det hela går ut på. Att få vara tillsammans och att få dela bordets gemenskap, där alla får plats. Det skulle vara intressant att fundera vidare på vad detta smörgårdsbord innehåller som vi ser framför oss i en framtid. Säkert blir vårt nästa gemensamma projekt ännu mer aktuellt, att kunna bjuda plats vid vårt smörgårdsbord och dela med oss av både lekamligt och andligt bröd. 

Det berättas om en tysk soldat som stod på vakt i en trädgård utanför ett hus i Norge, när han genom det öppna fönstret hörde radions meddelande om att kriget var slut, kastade han sitt vapen i marken och sa, nu åker jag hem till min hustru och mina barn.

Väckelse eller väckelserörelse i kristen bemärkelse är benämningen på en ny eller förnyad egen erfarenhet av ett personligt möte med Kristus, menar man. Den möjligheten finns i alla kyrkor och samfund och är bevisligen nyckeln till framtidens gränsöverskridande gemenskap, där det gemensamma i väckelserörelsens budskap genom alla tider varit att Kristus genom att GE allt också kan HELA allt. 

Jag citerar avslutningsvis en dikt som jag fick av en norsk vän, som nyss avlidit i en svår sjukdom. Han hette Per Høyer, var lärare och kom från Drammen. 

Gi er din sak på jord, gi og gi med glede. 

Gi din Gud ditt hjerte hen, gi din ringe neste, 

Gi din uvenn og din venn, gi dem alt ditt beste. 

Gi til du blir tom og arm, intet skal du miste. 

Gi til du blir rik og varm, rikest på det beste.  Författaren till dikten heter Gustav Jensen, den var tonsatt och sjöngs i många kyrkor i Norge under mellankrigstiden.