GIV FRID PÅ JORDEN! 

GIV FRID (FRED) I NORDEN! 

Trofaste himmelske Fader! Tack att vi arma stoft får kalla Dig så! Tack att Du har fadershjärta för oss och med glädje ser, när vi människobarn med förtroende åkallar Dig som vår fader! 

Vi, här församlade, både svenskar och norrmän, nalkas nu gemensamt din nådatron i gemensamt behov. Att Du ännu har fadershjärta för brödrafolken, därpå har vi många bevis och inte minst det, att Du i närvarande tid kraftigt besöker oss med nådens och sanningens vindars milda susning på det vi må kunna besinna, vad som tillhör vår frid och bli omvända från mörkret till ljuset, från synd till rättfärdighet, från satans makt till Gud och därför tackar vi Dig! Den sak vi nu frambär inför Dig är den disharmoni, som i unionellt hänseende uppkommit mellan brödrafolken. 

Det heter om Dig, du allsmäktige Fader, ”att Du vänder folks tankar” och ”att Du leder folks och furstars hjärtan som vattenbäckar”. På denna grund ber vi dig: Vänd tankarna så och led det hela så, att hur det må gå med unionen, friden dock må bli rådande och att brödrafolken blir skonade för krigets fasor! Vi bekänna inför Dig, att båda folken inte förtjänat bättre än en sådan tuktan. Vi har åtnjutit en 90–årig fred. Det finns nu ingen, varken norsk eller svensk. Som erfarit vad krig vill säga, men vi har icke som vi bort besinnat denna nådesförmån, som inga andra folk fått åtnjuta, varför vi inte heller med helt hjärta tackat Dig därför utan ledda av en ond tidsanda, har vi låtit högmodiga, ärelystna och andra egoistiska intressen allt för mycket bli rådande så väl brödrafolken emellan, som från individuell synpunkt, icke besinnande att det som gagnar det hela gagnar också bäst individen och tvärt om. Så har båda folken missbrukat dina stora nådesgåvor till den grad, att de nu står i fara att uppträda fientligt mot varandra. Fräls oss från detta medgångsmissbrukets berusning! 

Barmhärtige Fader! Förlåt svenska folket dess dårskap och all dess synd, vilken Du bäst känner! Förlåt svenska folkets regering och dess ledande män all dess synd och all brist i vishet och förstånd! Förlåt norska folkets dårskap och all dess synd! Förlåt dess regering och dess ledande mäns synd och all dess brist i vishet och förstånd! Ja, handla inte med brödrafolken efter vår synd och vedergäll oss inte efter våra missgärningar, utan handla med oss i nåd och försoning! 

Giv vår gemensamme älskade konung det förstånd, den vishet och den lugna opartiska besinning han behöver i denna sak! Giv den svenska regeringen det förstånd, den vishet och den oegennyttiga opartiskhet, som för denna sak är nödvändig! Giv på samma sätt den norska regeringen det förstånd, den vishet och opartiskhet hon behöver, på det att konungen och regeringarna, ledda av fridens och kärlekens ande, med oförvillad blick och sunt omdöme må komma till sådant beslut, att vi blir förskonade från krig och att frid och inbördes gott samförstånd må bliva rådande. Undanröj allt, som står hindrande för ett sådant resultat! 

Fridens Gud! Låt inte brödrafolken bli ett ris för varandra, eller söla sig i varandras blod! För ditt namns skull, avstyr en sådan dårskap, ty tvistesaken är inge värd en enda droppe människoblod. Saken gäller blott förgängliga ting och kan, om blott gott samförstånd och ömsesidigt tillmötesgående i rättfärdighet och kärlek får råda, utjämnas till det helas väl! 

Vi ber dig o fader, att Du värdes icke blott förskona oss från krig i dess blodiga form; förskona oss även från ett upphetsande och till ont retande ord och pennkrig! Bevara oss från lömskt och försåtligt skvaller, förtal, misstydning och diktade lögner, vilket allt föder, göder och när missförstånd och ömsesidig bitter misstänksamhet. 

Bevara vår tidningspress från en ond andemakt i detta avseende. Låt alla, som för pennan, besinna sitt stora ansvar för utgången av denna sak, ty dess inflytande är större än någon annans. Led pressen så, att dess inflytande genom sanningen och rättfärdighetens uppenbarande i lugn, vishet och kärlek må befordra friden!

Fräls brödrafolken från all ond äregirighet och stortalighet, ty på ömse håll har vi orsak till ödmjukhet. Vad har vi, som vi inte har fått! Vad förmår väl vi, om Du, o Gud, står oss emot, ”ty Du står emot den högmodige, men den ödmjuke ger Du nåd”. Låt oss genom det rysk–asiatiska kriget inse, att stortalighet och förlitande på egen kraft ger icke seger, men att vandra i din fruktan, det hjälper, ”ty Du har behag till dem som fruktar Dig, dem som tröstar på din nåd”. Ja, o himmelske Fader, giv frid från alla synpunkter! Giv frid mellan brödrafolken! Giv frid på jorden! Låt den sång, som dina änglar sjöng vid din Sons födelse, snart förverkligas genom evangeli rättfärdiggörande makt, på det Du, o Gud, må få den ära Dig tillkommer, frid bli rådande på jorden och till människorna välbehag!  Ja, ännu en gång, o fridens Gud, giv frid i Norden! Giv frid på jorden genom din Son Jesus Kristus vår Herre! Amen.

En bön med många dimensioner

När vi ser lite närmare på innehållet i Sam. A. Johanssons bön, är den också samtidigt ett utomordentligt bra exempel på hur bön vanligtvis formulerades i väckelserörelsen vid denna tid och vidare genom flera generationer, både i Norge och i Sverige. Väckelserörelsen har alltid kännetecknats av mycket bön. Mobiliseringen i bön krisåret 1905 var stark. Jämsides med en stor omsorg om de båda ländernas gemensamme kung, politiska ledning och allmänhet, där man gav uttryck åt en enastående vidsynthet och karaktär i argumentation och debattinlägg, för det mesta utan slängar åt politiska motståndare, dominerade uppmaningen till bön och åter bön. Det är på sin plats att se närmare på Sam. A Johanssons bön för fredens bevarande mellan Sverige och Norge 1905, som också är en del av hans argumentation och opinionsyttring för en fredlig lösning av unionskonflikten. 

En fri bön, som inte var formulerad ”uppifrån”, som ett påbud

Bönen var framsprungen fritt ut hjärtat och i den särskilt uppkomna situationen, men med en klart biblisk förankring. Det var ingen bön dikterad ”uppifrån”, som ett påbud. I Sam. A Johanssons bön kan man klart urskilja samma ordningsföljd som i bönen Fader vår (Vår Fader). 

Uttrycket Fader dominerar. Himmelske Fader, Allsmäktige Fader, Barmhärtige Fader. En kännetecknande benämning på Gud som Fader. Det hade nog inte så mycket att göra med ett patriarkaliskt synsätt, utan syftade mer på det som kommer sedan: ”Du har ett fadershjärta för oss mänskobarn”, dvs. ett förtroendefullt, nära förhållande mellan oss människor och Gud. En vanligt förekommande inledning på en bön vid denna tid kunde vara: ”Så tackar vi dig vår käre himmelske Fader”. 

Väckelserörelsen hade mer och mer flyttat Gud från den höga och heliga överhetens krav– och domsgud till en folkets personlige vän och hjälpare, där Gud var min far och jag hans barn. Det sägs att vävstolarna började gå lite fortare ute i stugorna i gränstrakterna till tonerna av Nils Frykmanssångerna: 

”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig vad nåd du städs mig skänker jag får ju allt av dig. Då blir jag hjärtligt hjärtlig glader då lockas lovet fram. Hav tack min käre Fader, hav tack Guds dyra Lamm”.  eller

”Min framtidsdag är ljus och lång. Den räcker bortom tidens tvång, där Gud och Lammet säll jag ser och ingen nöd skall vara mer”. 

Lina Sandell förmedlade också en enorm sångskatt på detta tema, som t.ex. 

”Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på. Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då”. 

Det är tre av väckelserörelsens klassiska och mest sjungna sånger. 

Ett uttryck för gemenskap

Så följer, så nalkas vi nu din ”nådatron” i gemensamt behov. Uttrycket fader i kombination med ”broderfolk”, syskonskap tillsammans, samhörighet är kännetecknet på att vi alla hör ihop. Det finns en tillhörighet, ett gudomligt släktskap, som griper över alla gränser, som vi alla är en del av. Kung Oscar II:s valspråk ”Brödrafolkets väl” stämde bra överens med väckelsefolkets budskap på detta plan. Uttrycket i bönen, att du ännu har ett fadershjärta för brödrafolken bekräftar detta. 

Exempel kunde också sägas vara prins Oscar Bernadottes svarstelegram till menigheten i Oslo 1905 i samband med Albert Lundes besök i Blasieholmskyrkan i Stockholm i maj 1905, där man anknöt till detta andliga släktskap. Oscar Bernadotte var länge ledare för KFUM – en världsomspännande kristen          gemenskap, som betonade       kristen

samhörighet mellan folken.¹³³ 

Begreppet nåd

Om de första två begreppen i bönen innehåller orden fader/barn, syskonskap/gemenskap, så är det tredje ordet också viktigt i sammanhanget, nämligen begreppet nåd, som här uttrycks med

”nådatron”. Ett synnerligen bibliskt uttryck för platsen vid Jesu kors med armarna utsträckta till förlåtelse för alla som upplever smärtan av misslyckande, menade man.

Tack Gud för din nåd, det finns inte många böner från denna tid som inte innehåller de orden. Sam. A. Johansson tackar Gud för att han bevisat sin barmhärtighet genom att han vid ”denna tid besökt båda länderna, och inte minst gränstrakterna, med nådens och sanningens vindars milda susning”.

 Han anknyter i sin bön till den andliga rörelse i Norge och Sverige, som omfattar de senaste femtio åren, där skaror av människor funnit en personlig tro och där man samlats först i hemmen, sedan i missionshus och kapell. Man bad, sjöng, upplevde gemenskap. På många håll förändrades folkets sociala liv. Spritmissbruk upphörde. Man började stötta varandra på alla sätt och man upprättade brustna relationer. Hårdhet och hat ersattes av ett varmare och försonligare klimat människor emellan. 

Vad som tillhör vår frid

”På det att vi må kunna besinna vad som tillhör vår frid.” Här vill förebedjaren samtidigt väcka tro bland dem som deltar med honom i bönen, när han tackar för Guds omsorg och förmåga att kunna gripa in. Ofta återkommer uttrycken, Fader, du som gripit in i historien på så många sätt, genom att hålla det du lovat. På så sätt påminns man om bibliska händelser och tidigare generationers upplevelse av att Gud aldrig sviker de löften han gett, att vara med alla dem som söker nåd och förlåtelse, upprättelse och frälsning vid nådens tron. Man kan ana det djupa tillitsfulla i uttrycket ”tillhör vår frid”. I en situation där det samlas tusentals människor med frågor och ängslan i sitt inre om det skulle utbryta en väpnad konflikt och med en allt hårdare ordväxling i tidningar och bland de ledande, upplevde man dessa ord tillitsfulla och träffande. 

Om disharmonin mellan folken

”Den sak vi nu frambär inför Dig är den disharmoni, som i unionellt hänseende uppkommit mellan brödrafolken. Du vänder folks tankar och Du leder folks och furstars hjärtan som vattenbäckar, att hur det än må gå med unionen, friden dock må bli rådande och att brödrafolken blir skonade för krigets fasor!”. Här framträder väckelsefolkets absoluta uppfattning att freden går före unionens bevarande. Inget blod fick spillas. Väckelsefolkets uppfattning, att det finns bakomliggande krafter och makter som styr vårt tänkande och handlande och att den Gud som svarar på bön kan påverka dessa bakomliggande makter till ett positivt handlingsmönster. Inte minst när egoismens och stolthetens krafter sätter in.

Man skulle här kunna antyda författaren C. S. Louis kommentar, i filmen Shadowlands, när han återvänder till sina kollegor på universitetet efter en tid av sorg, sedan han förlorat den kvinna han varit gift med något år, men som dör i en svår cancersjukdom. Han irriteras över en del av kollegornas uttryck när de möter honom, att de hade tänkt på honom och bett för honom, säger han ”Jag ber inte för att förändra förhållanden, jag ber för att jag själv skall förändras”.

Kärleken till denna kvinna och detta, deras korta tid tillsammans hade förändrat hela hans livssyn. Bönen hade då varit ett sätt för honom att bearbeta sin snäva syn på livet, kärleken och Gud. Ett ypperligt exempel på vad väckelsefolkets bön hade för betydelse. Man kunde förändra förhållanden, men framför allt förändrades man själv, när man bad. Detta ledde till att man fick en fördjupad syn på sitt handlande.¹³⁴ 

Bekännelse av synd

Så följer det som alltid varit med i väckelserörelsens böner, nämligen bekännelse av synd. Mönstret från bönen ”Fader vår” återkommer också här. Detta avsnitt är intressant utifrån vad Sam. A. Johansson betecknar som anledningen till att Gud låter denna tuktan gå över broderfolken, nämligen därför att man inte satt värde på den då 90–åriga freden man haft i Norden, och att ”det inte finns någon, varken i Norge eller i Sverige nu levande som erfarit vad krig vill säga”.

Nådesförmån, att vi inte har satt värde på och visat tacksamhet för freden och friheten utan; ”ledda av en ond tidsanda, har vi låtit högmodiga, ärelystna och andra egoistiska intressen allt för mycket bli rådande så väl brödrafolken emellan, som från individuell synpunkt, inte besinnande att det som gagnar det hela, gagnar också bäst individen”.

Denna egoism har lett till, ”att man står i fara att uppträda fientligt mot varandra”. Ock så följer ett uttryck, som nog aldrig tidigare eller senare citerats från en bön; ”Fräls oss från detta medgångsmissbrukets berusning”.

Begreppet synd placeras där det från början var ämnat att vara, nämligen att inte se livet som en gåva som människan har fått att förvalta, menade han. Medgångsmissbrukets berusning – att förblindas så av den världsliga anda som råder, att det blir som en berusning. Bilden av hur en berusad person uppträder, ligger nära till hands. Livet, skapelsen, kroppen, själen skall vi bruka – inte förbruka. Att inte egoistiska intressen mellan broderfolken eller individuella synsätt allt för mycket blir rådande, utan att i stället tänka på att ”det som gagnar det hela, gagnar också bäst individen och tvärt om”. Intressant att fundera på vad Sam. A. Johansson menar med det uttrycket. Säkert en tidlös bön som passar in på mycket. 

Bön om förlåtelse

Så fortsätter Sam. A. Johanssons bön med att mer direkt hänvisa till ett svenskt och norskt handlingsmönster. ”Förlåt svenska folkets dess dårskap och all dess synd, vilken Du bäst känner!.” Kanske ett sätt att formulera sig så, att det inte uppfattas som ett angrepp eller anklagelse mot Norge från svensk sida. Det blir ett pedagogiskt och diplomatiskt tillvägagångssätt. 

”Förlåt svenska folkets regering och dess ledande män all dess synd och all brist i vishet och förstånd!” I detta ligger säkert förebedjarens uppriktiga tanke att Sveriges regering borde ha behandlat norrmännens, genom åren så många uppvaktningar om att få bli mer självständiga, på ett mer medgörligt sätt. 

I nästa ögonblick ber han så Gud om förlåtelse för ”norska folkets dårskap och synd, och dess regerings och ledande mäns synd och all brist på vishet och förstånd!” Det fanns tydligen, menade han, reaktioner både hos norska folkets och dess ledande mäns uppträdande som var dåraktigt, och som inte befrämjade en fredlig lösning av den konflikt som pågått så länge. 

Att Gud inte skall ta sin hand ifrån oss

Här fortsätter Sam. A. Johansson i sin bön med att citera bibelordet från Psalm 32 om att, ”inte handla med oss efter vår synd och inte vedergälla oss efter våra missgärningar, utan handla med oss i nåd och försoning”. Hela denna del av bönen bygger på, enligt väckelserörelsens bibliska uppfattning, att vårt liv dikteras av på vilket sätt vi handhar Guds gåvor; skapelsen, vårt liv och i hur vi behandlar vår nästa (brödrafolken). 

Efter vad jag förstår, var det inte fråga om att Gud straffar, utan mer om hur konsekvenserna skulle bli om Gud ”tog sin hand tillbaka” och inte längre ville bevisa sin nåd. Här knyts tankarna till ovan citerade uttryck om ”vad som tillhör vår frid” dvs. att allt hänger samman med det ofta använda uttrycket om att ha ”Frid med Gud”.

Genom hela bönen återspeglas väckelserörelsens inställning i unionskonflikten, att höja upp tankar och argument från en ofta snäv och egoistisk nivå och att inte låta sig drivas med i hot om våld och krig. 

Bön för kung Oscar II

Efter bekännelsen av synd och ett oförståndigt handlande fortsätter Sam. A Johansson att be för vår gemensamme älskade konung. ”Giv honom det förstånd, den vishet och den lugna opartiska besinning han behöver i denna sak!”

Här kan man skönja ett försök från Sam. A. Johanssons sida, att nå fram till kung Oscar II, dels genom att antyda att kungen tidigare handlat omdömesfullt och vist och dels genom att påverka honom till ett rätt handlande i den uppkomna situationen. Detta var en bön som säkert också nådde drottning Sophia och övriga i kungahuset. Eventuellt kan vissa uttryck och formuleringar i Sam. A. Johanssons bön kännas igen t.ex. i kung Oscars trontal. 

Bön för svenska och norska regeringarna

Vidare ber han om att Gud ska ge svenska och norska regeringen det förstånd, den vishet och opartiskhet de behöver, ”på det att konungen och regeringarna, ledda av fridens och kärlekens ande, med oförvitlig blick och sunt omdöme må komma till sådant beslut, att vi blir skonade från krig och att frid och inbördes gott samförstånd må bli rådande”. 

Bön för journalister och tidningspress

Så fortsätter Sam. A. Johansson, efter att ha bett om att fridens Gud ska rädda dem från att, ”söla sig i varandras blod”, då ”saken gäller blott förgängliga ting” till formuleringen, ”förskona oss från ett upphetsande och till ont retande ord och pennkrig”. Här följer ett starkt angrepp på och en förbön för tidningspressen. ”Bevara vår tidningspress från en ond andemakt i detta avseende. Låt alla, som för pennan, besinna sitt stora ansvar för utgången av denna sak, ty dess inflytande är större än någon annans. Led pressen så, att dess inflytande genom sanningens och rättfärdighetens uppenbarande i lugn, vishet och kärlek må befordra friden!” En nog så aktuell bön i vår tid, där massmedia besitter en stor, ansvarsfull och många gånger avgörande maktposition. 

Bön om ödmjukhet 

”Fräls brödrafolken från all ond äregirighet och stortalighet, ty på ömse håll har vi anledning till ödmjukhet.” En alldeles förträfflig formulering av en förebedjare som har kämpat sig fram i livet genom enkla förhållanden och som förstått sanningen i, att hur duktig människan än är och hur enorm utvecklingen än ter sig, alla ändå är beroende av både Gud och medmänniskor. 

En magnifik avslutning.

 Ja, o himmelske Fader, giv frid från alla synpunkter! Giv frid mellan brödrafolken! Giv frid på jorden! Låt den sång, som dina änglar sjöng vid din Sons födelse, snart förverkligas genom evangeli rättfärdiggörande makt, på det att Du, o Gud, må få den ära Dig tillkommer, frid blir rådande på jorden och till människorna välbehag!  Ja, ännu en gång, o fridens Gud, GIV FRED I NORDEN! GIV FRID PÅ JORDEN genom din Son Jesus Kristus vår Herre! Amen.